– Jag uppskattar att mellan 10 och 15 procent av min skog har gått i backen, säger Lars Dahlin som driver en skogsentreprenadfirma i Svärdsjö med sju anställda.

Efter stormen var han helt inställd på att först köra åt andra och vänta med att plocka ut sina egna vindfällen. Men förutsättningarna på marknaden fick honom att tänka om.

– Nu jobbar jag i min egen skog också. Jag tar ut det grövsta timret, eftersom rundvirket fortfarande har en marknad. Första- och andra gallringarna låter jag ligga. I princip alla vindfällen hos mig har rötterna kvar i marken, så det dröjer innan de riskerar att blåna. Jag vill inte kapa något i skogen innan jag har en köpare, säger han.  

Med motorsåg och skördare

Hittills har Lars fått ut cirka 3 500 m3fub av den stormfällda skogen.

 – Jag har två duktiga och försiktiga killar som rotkapar med motorsåg. Sedan går skördaren in och gör resten. Eftersom träden har vikt sig i rötterna, ligger nära marken och är täckta med jord och snö är det mest effektivt att jobba så. Men man måste så klart veta vad man håller på med, säger han.

Och det är inte röjningsarbetet som är Lars största bekymmer. Det är att hitta köpare.

– Priserna har halverats och många virkesköpare säger att deras lager är fulla. Det gör vår förhandlingsposition väldigt svag. Och hur ska det då bli i vår, när ännu mer stormfälld skog kommer ut på marknaden, frågar han sig.

Eget virkesupplag

Han funderar på att anlägga ett eget virkesupplag, med bevattning. Med bra lagringsmöjligheter skulle han och andra drabbade skogsägare kunna invänta en vändning på marknaden.

– Många skogsägare jag har pratat med är uppgivna. De säger att jag får deras virke gratis, bara jag kommer och tar ut det. Det känns inte bra. Vi är många som har svårt att sova om nätterna för att vi inte ser hur vi ska kunna få betalt, säger han.

De långsiktiga konsekvenserna

Ett annat bekymmer som Lars menar att stormdrabbade skogsägare brottas med är myndigheternas tondövhet, till exempel när det gäller artinventering och avverkningsanmälningar.

– Hur ska vi kunna inventera djur- och växtlivet i en skog som ligger platt på marken? Och varför går det inte att få undantag från sexveckorsregeln i ett katastrofområde?

Han frågar sig också om de som drabbats av Johannes och Anna kommer få subventioner på diesel för röjningsarbete, som de småländska skogsägarna fick efter stormen Gudrun.

– Det är mycket att fundera på, men jobbigast är de långsiktiga konsekvenserna. Jag måste revidera både min skogsbruksplan och min privata plan för framtiden. Jag hade tänkt att trappa ner. Nu lär jag få tänka om, säger han.